Sådärja,nu ska jag skriva om min måndag:
Kom till förlossningen tidigt och skojade med barnmorskan att "jag förlöser våran omföderska idag", så ringer jag på rums-klockan så kan du komma och ta proverna efteråt.(som vi undersköterskor annars gör)
Tiden gick och barnmorskan satt och pratade med läkarna om att barnets hjärtljud inte var helt utan anmärkning. Jag var på rummet och patienten säger att det trycker på. Så var också fallet och jag förberedde allt och ringer på rumsklockan så att barnmorskan ska hinna komma.
Patienten har en enorm tryckkänsla och jag försöker få henne lugnt och sansat att andas igenom värken. Det går inte så bra, hon trycker på och jag håller emot så gott jag kan(för att undvika bristningaar). Ingen barnmorska i sikte. Ett litet huvud och en hand tittar ut och jag konstaterar lugnt att "nu är huvudet ute". Ingen barnmorska, men då tänker jag att det är bäst att ringa på dubbellarm ifall det skulle va så att barnet är slappt eller blått när kroppen kommer ut.
Två barnmorskor kommer men då var kroppen påväg ut och jag fick ta emot själv!
Det gick så himla bra och jag fick en ENORM kick! Kände mig inte stressad eller nervös, det var bara TOKROLIGT!!! Barnmorskan som jag gick med tog proverna på navelsträngen och var rätt förvånad, men glad. Jag kände på mig på nåt sätt att det skulle gå fort! Å vi som skojade om att det skulle bli såhär!
Jag svävade som på moln och alla mina kollegor var glada för min skull. Det händer att vi undersköterskor får förlösa, men det är sällsynt, och i måndags var det ÄNTLIGEN min tur! Efter 2,5 år och innan min egen förlossning. WOW säger jag bara!
Det blev en liten tös på ca.2,5 kg som kommer lyssna till namnet Klara. Med världens stoltaste "barnmorska"!
Efter jobbet möttes jag å Johan i Slussen och gick i stekande sol till Fotografiska museét vid stadsgårdskajen. Där strosade vi runt och tittade på olika utställningar, blandannat Lennart Nilssons fantastiska(och för vår del, högaktuella)bilder på foster.
Fantastiska bilder på barn som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att hänga på väggen i vardagsrummet.
Sen hade Johan bokat bord på restaurangen Ljunggrens på Götgatan. Det visade sig vara ett lyckokast för maten var fantastisk, personalen gullig och sällskapet i toppklass! Jag fick en blomma & en upplevelse av Johan. Han fick ett album med fina bilder från 080823.
Vi strosade vägen hem efter gott kaffe och tryfflar.
En vacker oförglömlig dag.