
Jag tänker ofta på min
farfar. Saknar honom och önskar att han fortfarande fanns hos oss på jorden. Han vet allt ändå, men även rent fysiskt vill jag ha honom här.
Tack vare honom så bestämde jag mig för att läsa till undersköterska och nu ser jag vart det lett mig. Ända till
SöS. Det kunde jag bara
drömma om i början, men jag sa några gånger att det skulle vara kul att få jobba på något stort sjukhus i Stockholm. Måste
nypa mig i armen ibland för att verkligen förstå. Såg programmet
Barnmorskorna på kanal 1 ikväll från Karolinska i Huddinge och likadant jobbar vi...förrutom att vi inte mixar
smoothies! Iallafall...farfar i mitt hjärta-för alltid!