...om min älskade farfar i Höjden. Jag gick i gräset en solig dag, tjockt, mjukt gräs under fötterna. När jag rundade husknuten stod han där leende och frisk. Tjockt grått hår på huvudet, ljus skjorta med de översta knapparna uppknäppta och byxor med bälte. Lite lagom rund om magen, frisk, glad och nöjd. Jag såg honom vid den nedsänkta zinkbaljan med lock där läsken brukad vara.
Goa snälla farfar Erik, jag saknar dig så mycket att det gör ont ibland! Men jag vet att du är med mig hela tiden, det känner jag!
No comments:
Post a Comment