Min hemliga låda

I slöjden fick man snickra en låda. Jag gjorde väl minst tre. Att förvara viktiga saker i såsom grejer småsyskon inte skulle komma åt. Som dagböckerna. Men min kom hon åt ändå. Å jag läste hennes. I den stod det det att hon läst i min. Då läste jag ännu mer i hennes och skrev i min att jag gjort det. Då blev hon arg för hon läste i min att jag läst i hennes... Ni fattar va? Dagböcker är till för att läsas, ibland av andra. Boken på fotot skrev jag i nästan varje dag när det omtalade småsyskonet var iväg. Det blev nästan som lite terapi att skriva av sig om allt från busschaufförer som kör för fort till ölmuseeum i Dublin. Det blev faktiskt två böcker. Hoppas hon har nån låda att låsa in dom i. Som man får öppna.