Vi fixade oss iordning och hon bredde...smör på våra frukostmackor. Eller det mesta smöret hamnar direkt, utan att passera mackan, in i munnen på damen. Hon ÄLSKAR smör. Och vem gör väl inte det...
Hos dagmamman var två andra flickor 3 och 5 år. De lekte lite ihop, läste saga, klädde ut sig i klänningar, pusslade, sjöng och va ute. Jag satt i vardagsrummet och läste. Men jag va inte ensam, alla känslorna va med också. Kära nån säga jag dig. Hjärnan säger att detta går som en dans, hjärtat säger: Kära förnuftiga halvvuxna människa-va hemma med ditt barn i 18 år, hon behöva endast sina föräldrar i all evighet.punkt.
Men ikväll efter lite tårar under dagen(som sagt, känslorna utanpå!) så känner jag mig redo att (lite)släppa taget och låta Elsa ha en bra och rolig tid med sin dagmamma och de andra barnen!
Imorgon ska jag gå därifrån en stund, och komma tillbaks efter lunch. Idag åt de själva utan mig, det gick hur bra som helst. såklart!
Vi e redan så nöjda och glada. Fortsättning följer!
Gonatt min skatt!
Här är rena navelsträngsklipparfabriken!
2 comments:
Älskade syster! Du får ringa mig närsomhelst!
Jag vet älskling <3 jag pratade med likasinnade som skolat in och varit med om samma sak, vi slog våra kloka ihop. Men jag ringer dig såklart oxå, puss!
Post a Comment